“DEATH DOESN’T TAKE NO FOR AN ANSWER!” Hej alla! Äntligen är den enastående, brutala arbetsveckan i mitt liv över. Jag leder en avdelning för ekologiska frukter och grönsaker på en medelstor ekologisk/naturlig livsmedelsbutik. Jag hade arbetat under de tidigare delarna av skiftet under en enastående köpaning, och varje skift kändes som tre. Nu när min helg har börjat och jag faktiskt kan slappna av för första gången slog det mig att jag just missat 20-årsfirandet av en av de bästa skräckfilmerna från 2000-talet. Grattis på födelsedagen i efterskott i alla fall, Final Destination! Du är nästan gammal nog att dricka sprit. Detta är utan tvekan en av de mest minnesvärda och ikoniska franchisorna som turs att växa fram ur 2000-talets skräcklandskap, och har jag nyss återbesökt den för första gången på ett decennium kan jag glatt rapportera att den har åldrats fantastiskt. Visst, den blir lite löjlig och de typiska skräcktroperna florerar, men jag fann den vara förvånansvärt utmärkt. Jag älskade morden, klurigheten och förvånansvärt nog musiken! Den hade en fantastisk, spänd soundtrack. Jag tror jag kommer att köra igenom hela serien i en lugn tempo under de kommande dagarna, när jag minns att uppföljarna är relativt bra som uppföljare. Jag vet inte ens om jag har sett de två sista 😂😅🤘 Hur mår alla? Några Final Destination-fans? Vilken är er favoritinsats? Jag hoppas att ni alla håller er säkra