Okej... det har varit tillräckligt länge, och jag har haft mer än nog med tid att smälta, fundera och bestämma mina slutgiltiga känslor inför denna film... Jag kunde verkligen inte komma in i den. Genom hela. Även om jag aldrig varit Tarantino-enthusiasm som så många, har jag njutit av en stor del av hans produktion, varav vissa är odiskutabla klassiker. Det sagda, både The Hateful Eight och nu Once Upon A Time In Hollywood har fått honom, enligt min åsikt, både i sina mest överdrivna och saknade stunder. Jag förstår varför många gillar den. Periodinställningen, närvaron av ikoniska figurer från vår nyliga förflutna, en hyllning till en länge försvunnen era... det hela kändes så ihåligt för mig. Mycket beröm gavs till Brad Pitt för vad jag uppfattade som en mycket standardroll för den legendariska skådespelaren. Det var så mycket som hände och ändå kunde jag inte för mitt liv hitta något minsta intresse i händelserna. Det kändes allt så uppblåst, men saknade verkligt innehåll. Kanske var det tänkt som en glittrig hyllning till filmens namnget, men jag väntade på en anledning att kasta, och den kom aldrig. Allt kändes exakt som jag förväntade mig det skulle vara: en Tarantino-upplevelse genom och igenom. Kanske är jag bara trött på det? Hur som helst, ett sving och ett miss för mig, jag låter det marineras i ett år och försöker igen för att se om något landar annorlunda. Vad tycker ni alla? Vad tyckte ni om maestrons nyaste film? Är ni taggade inför hans ”sista” film???