Mitt bland alla actionspel, fighting-spel och andra shoot’em up som kom ut i dussintals från tidiga 90-talet till mitten av 90-talet fångade ett spel mitt intresse i tidiga sommarnumrer av 1995: ett litet pusselspel som heter Mario’s Picross. Spelsystemet klickade direkt med mig och jag köpte det så snart det kom ut. Spelet är sött, innehållet är enormt och utmanande, och det kanske är spelet som tände mitt intresse för pixelerad konst. Det är det enda picross-spelet vi fick i väst på länge, men jag hade en lösning för att kunna spela lite till: tillsammans med mina vänner brukade vi skapa våra egna picross-pussel på papper och dela dem med varandra. Jag har varit ett stort fan av varje picross-spel sedan dess, och jag har skaffat de flesta till DS, 3DS och Switch.