Det kan låta galet men DKC2 lyckas förbättra från första episoden i nästan alla avseenden. Grafik är ännu bättre, musiken är fantastisk, bara lyssna på allas favorit Stickerbrush Symphony, och viktigast av allt är nivådesignen mycket bättre. Även om jag föredrar det första inslaget enbart av nostalgiska skäl erkänner jag att DKC2 är ett bättre spel totalt sett, vilket är ett ganska imponerande bedrift. Att tänka att det kom ut ungefär samtidigt som Yoshi’s Island är ganska häpnadsväckande. Mitt enda ånger är de övergripande dystra, mörka och nedslående tonerna i detta spel jämfört med dess glada och färgglada föregångare.