Back
Varför Ape Escape för PS1 Black Label är värt att leta efter
Ape Escape skulle inte ens starta utan en DualShock. Sony's Japan Studio släppte det 1999 som det första PlayStation-spelet som krävde båda analogstickorna – vänster styr Spike, höger svingar Stun Club och Time Net – och den ursprungliga digitala plattan fick artigt besked att sätta sig ner.
Detta vågspel är vad som gör det till det definierande sentida PS1-spelet att samla: ett förstapartstitel som bara har mening på Sonys egen hårdvara, släppt under konsolens segerturnéår. Om du ska äga ett PlayStation-spel lika mycket som ett objekt som ett spel, det här är mitt val – och här är hur du köper det utan att bli bränd.
Black label eller Platinum? Läs ryggen före priset
PS1-spel kom i vågor. Första trycket är black label: originalomslag, originalkatalogkod, ingen budgetmärkning någonstans. Säljer det tillräckligt bra gick ett spel tillbaka in i utbudet som en budgetutgåva – Greatest Hits med sin gröna kant i Nordamerika, Platinum med sin vita-och-silver-banner i PAL-områden, PlayStation the Best i Japan.
Ape Escape sålde tillräckligt bra för att få budgetbehandling, vilket har två sidor. Bra: spelbara exemplar håller sig prisvärda. Dåligt: annonser älskar att sudda ut skillnaden. Kolla ryggen, främre inlaga och trycket på själva skivan – budgetmärkning syns på alla tre. Omgångsutgåvan är det billiga sättet att spela; black label är samlarobjektet, och klyftan mellan dem växer bara när rena original tar slut.
Bakhäftet är där kompletta exemplar går för att dö
Skivtidens konditionsfällor är pappersfällor. Jewel-fodralet är den enda delen du legit kan ersätta – en sprucken gångjärn eller en krossad bricka kostar dig inget om pappersbiten är rätt. Tryckt material är det du inte kan ersätta.
- Främre inlaga – leta efter ryggkross och solblekta logotyper; ryggen är den del du faktiskt kommer att se på en hylla.
- Manual – kolla stift för rost och hörn för veck; manualer försvann först eftersom barnen läste dem i baksätet.
- Bakre inlaga – dödaren. Den ligger under skivbrickan, och brickans tänder biter i den varje gång någon tar ut brickan för att byta fodral. Trasiga brickhål är den vanligaste bristen på annars fina PS1-exemplar, och de flesta annonsbilder visar dem praktiskt taget aldrig.
Be om ett foto av den bakre inlagan utanför fodralet, eller åtminstone insidan bak i fodralet. En säljare som förstår varför du frågar är en säljare du kan lita på.
Hur man läser en svart skiva under en skrivbordslampa
PS1-skivor är berömda för att vara svarta på undersidan – tonad polykarbonat, inget mer – och den mörka ytan får ljusa repor att se skrämmande ut än vad de är. Ytliga repor på lässidan poleras vanligtvis bort och stoppar sällan en skiva från att laddas.
Etikettsidan är den verkliga farozonen. På en CD ligger datalagret precis under etiketten, så ett hack genom toptrycket är permanent – håll skivan upp mot en lampa och leta efter nålstick av ljus som skiner igenom. Kontrollera sedan för en matchning: katalogkoden tryckt på skivans framsida bör matcha koden på ryggen och inlagorna. En Platinum-skiva i ett black label-fodral är inte ett komplett spel – det är två ofullständiga staplade.
Varför komplett-i-fodral betyder något annat på CD
Med kassetter bär pappkartongen det mesta av premien, eftersom kartong krossas och slängdes av nästan alla. CD:er vänder på den logiken. Fodralet är en handelsvara; pappret och skiv-matchningen är allt. En lös black label-skiva är mycket mindre bortskriven än en lös SNES-kassett, eftersom du kan återförenas med ett donatorfodral – men ett verkligt komplett exemplar med en intakt bakre inlaga är mer sällsynt än det ser ut, just för att alla antog att jewel-fodral skulle hålla för evigt.
Så CD-erans regel är enkel: betala för papper, inte plast. Det gäller för Ape Escape och för de PAL-titlar som omger det – en Tomb Raider PAL eller en Wipeout 2097 med rena inlagor och en rostfri manual är ett fundamentalt annorlunda objekt än de nakna skivorna som har skramlat runt i CD-plånböcker sedan 90-talet.
Ett hetsigt påstående att lämna dig med: den Platinum-utgåvan du faktiskt spelar är värd mer än det black label-exemplar du är rädd för att andas på – köp båda om hyllan tillåter. Och om du någonsin hittar ett komplett black label Ape Escape med en orörd bakre inlaga för priset av en lös skiva, är det inte ett köpbeslut. Det är ett reflexprov, och spelet lärde dig redan vilken joystick du ska använda.
