Samla PlayStation – från Jewel Boxes till Blu-ray

Vänd en PlayStation-skiva och titta på färgen på undersidan. Om undersidan är svart håller du i en av tidens bästa detaljer: Sony pressade PS1-skivor på svartfärgad polykarbonat, och den egenheten är fortfarande det snabbaste äkthetskollorna i hobbyn. Bootlegs som bränts på silverfärgade CD-R avslöjar sig omedelbart.

Det är också lektion ett i PlayStation-samlande: detaljerna bär värdet. Fem generationer sitter under en logotyp – originalet från 1994, det rekord­säljande PS2, PS3, plus handkonsolerna PSP och Vita – och varje en samlas på olika sätt. Här är var du börjar, vad communityn faktiskt inspekterar och var tålamod lönar sig.

Svart etikett eller så hände det inte

PlayStation-samlandet kretsar kring pressningar. Första trycket – black label – är den eftertraktade samlarkedjan. Budgetomtryck följde när ett spel sålde bra: Platinum i PAL-områden, Greatest Hits i Nordamerika (grön rand på PS1, röd på PS2) och 'The Best' i Japan.

Skivan inuti är vanligtvis identisk, och omtryck är ett utmärkt sätt att faktiskt spela dessa spel. Men communityn läser en hylla med Platinum-ryggar helt annorlunda än en rad black labels, och prisskillnaden på eftertraktade titlar speglar det. Några omtryck bär till och med reviderad kod med buggfixar – ett eget märkligt kaninhål när du börjar jämföra serienummer.

Manualer och fodral är den verkliga slagmarken

Västerländska PS1-spel levererades i klumpiga dubbelbredda jewel-fodral, och de överlever illa: gångjärn går av, hakor spricker, bakre inlägg blir fläckiga under skivfacket. Det gör complete-in-box – fodral, manual, inlägg – till det verkliga testet för en PS1-kopia, och manualen är nästan alltid den svåraste delen att hitta i fint skick.

När en seriös samlare plockar upp din kopia ser inspektionen ut så här:

• Original fram- och bakinlägg, inte omtryck
• En manual fri från veck, anteckningar och uthyrningsetiketter
• Registreringskort och demoskivor, där utgåvan inkluderade dem
• För japanska importexemplar, spine card (obi) – släng den och du har halverat attraktionskraften

Inget av detta kräver sällsynta spel. En PAL-kopia av Rayman (Ubisoft, 1995) är vanlig, men en med intakt gångjärn och en krispig manual kräver riktig jakt. På PS1 är skick sällsyntheten.

Skötsel av skivor ändras med varje generation

PS1-skivor är CD-skivor, och CD-skivor har sitt datalager precis under etiketten. Repor på undersidan kan professionellt slipas bort; skador på etikettsidan är permanenta. Förvara dem fastklämda i sina fodral, aldrig i pärmfickor som pressar på ovansidan.

PS2 flyttade de flesta spel till DVD, där datan ligger inklämd i mitten av skivan – mycket förlåtande. Fångsten: många tidiga och budget PS2-titlar levererades på blåbottnade CD-skivor, som repas som vilken CD som helst. PS3 Blu-rays har en hård reptålig yta och är de tuffaste skivorna Sony någonsin skickade, medan PSP:s UMD-skivor lever inuti ett skyddande skal som tyvärr spricker lättare än den skiva det skyddar.

Var du ska börja, och var du ska ha tålamod

PS2 är den vänligaste dörren in i hela spel­samlingsvärlden. Det är en av de bäst säljande konsolerna i historien med ett katalog att matcha, och den rena volymen håller vanliga titlar billiga samtidigt som de konstiga sena utgåvorna tyst klättrar i värde. Du kan bygga en tillfredsställande hylla för småpengar och lära dig bedöma skick utan dyra misstag.

PS3 är den sovande favoriten: dess spel är nästan helt regionsfria, skivorna är tuffa, och dess exklusiva titlar har åldrats vackert – Demon's Souls (FromSoftware, 2009) gick från kultimportnyfikenhet till hörnsten för en hel genre. Hårdvarusidan belönar också uppmärksamhet: limiterade versioner som Gun Metal Grey Metal Gear Solid 4-konsolen (CECHH01MG) från 2008 sitter exakt där samlare vill ha saker – officiella, distinkta, aldrig omtryckta.

PS1 black-label CIB-samlande är tålamodsspelet: köp skick, inte hastighet. Vita är tålamod i kvadrat – ett litet fysiskt bibliotek och de där proprietära minneskorten betyder att du samlar mot knapphet från dag ett.

Här är delen som nykomlingar missar: communityn bedömer inte samlingar efter storlek. En tight hylla av ärliga, kompletta kopior du faktiskt spelar ger mer respekt än en vägg av inplastade black labels köpta som möbler. Så börja med den era du älskade – och om det betyder Platinum-omtryck av de spel du hyrde 1999, äg dem stolt. Vilken generations hylla bygger du först?